Blogg: Rita en sjörövarhund!
Nu har jag varit och gjort lite författarbesök och tänkte rekapitulera vad jag gjorde och hur det gick. Sen nån gång tar jag väl och flyttar texten till rubriken “Skolbesök”.
Alltså, igår var jag i en förskoleklass, en etta samt en tvåa. Före besöket hade jag bett dem läsa boken “Kraken”, det är en himla stor skillnad på att komma till en klass där man är läst, och inte.
Jag började i förskoleklassen, och efter att ha berättat lite om mig själv, så satte jag igång att läsa “Hej då mössan!” (Fast först sa jag att boken e g e n t l i g e n, var gjord för de som går på dagis. Och då sträckte sexåringarna på sig litegrann.) Den här lilla “mössboken” går fort att läsa, och jag visade bilderna assisterad av läraren som gick runt och visade boken vid elevernas bänkar. Det blev mycket skratt åt lilla Berit som hela tiden kastar av sig mössan, och jag berättade att idén kom från min flicka och hur hon var i ettårsåldern.
Därefter visade jag original ur boken, gick runt till alla barnen, och de inte bara tittade, utan även k ä n d e på bilderna. Nästan smekte dem i fascination!
“Har du gjort de här???”
Så jag berättade precis hur jag gör, och att jag gått i konstskola och lärt mig rita i fem år, och att det fanns tretusen exemplar av boken och att bladen och pärmarna var gjorda i ett tryckeri. Och de insåg att det inte är någon dator som gör alla bilder.
(Inte helt lätt att inse!)
Sen pratade vi om boken som de hade läst, Kraken, och då gjorde vi som så, att jag visade barnen sida för sida och de fick i tur och ordning berätta vad som hände just på den bilden. Sidorna gick ungefär jämnt upp med antal elever lyckligtvis, så alla fick berätta. Och de hade förstås en massa funderingar om Kraken, om jag verkligen haft en riktig krake, vad det var för djur egentligen, om boken verkligen handlade om mig. Och varför Kraken är starkare än flickan i början men inte i slutet …
Sen visade jag original från den boken, och sen var det dags för mig att rita. Så det blev kraken och bebis-kraken och Berit och nån plattsula och sen fick jag order att rita en dinosarie. Med keps. Myyyycket skratt!
Efter detta hade 50 minuter nästan gått, men vi hann med en frågestund också, och jag svarade även på lite frågor som barnen inte ställde, men som brukar undras över.
Sen var det slut och jag körde samma upplägg i 1:an och 2:an också, och det lustiga är, att alla skrattar åt lilla bebisen Berit!
Idag så var det årkurs 3 och 4, och de hade läst “Vi är inte vänner”. Men innan vi pratade om den, läste jag “Mössan” för dem också, samt visade Kraken och den koreanska utgåvan av den, vilket imponerade, vilket förstås var mitt syfte. Ju större barn desto viktigare att skaffa sig lite respekt!
Sen pratade vi om “Vi är inte vänner”, genom att titta på bilderna och varje elev fick berätta något om någon bild. På så sätt tog vi oss igenom hela boken, och så ett litet snack om slutet, som är ganska öppet. Vad de tyckte om det (de ville ha en del 2), och varför vissa saker hände som de gjorde i boken.
Jag berättade hur jag fick idén till den, hur lång tid det tog att göra den, varför jag ville skriva den, samt om hur jag gjort bilderna. Jag tyckte också att de själva kunde skriva en fortsättning och då kunde de berätta vad som hände resten av den dan (då boken slutade) eller vad som hände resten av huvudpersonernas liv … eller nåt däremellan.
Sen ritade jag (bland annat på begäran “Sjörövarhund med lapp för ögat och skepp och sjöjungfru”), och så blev det frågestund (massa bra och roliga och smarta frågor) och så fick jag skriva autografer!
Så kan det gå till! Kul är det.